Våren är på gång, men den ljuva värmen som vi kände för ett tag sedan, har förbytts till lite kyligare luft. "Men vad gör det, det är ändå vår...."
... säger snödropparna och ler i den kalla marken.
Och tulpanbladen är inte sena med att stämma in. "Se bara, så långt vi har hunnit! Det är klart att det är vår!"
"Men det är för kallt för mig", säger den nystickade sommarkoftan. "Jag väntar lite till. Det ska vara riktigt varmt för att jag ska komma fram."
"Jag håller dig sällskap", säger den virkade väskan. "Visserligen är jag inte lika ömtålig som du, kofta, men man ställer väl upp för sina kompisar!"
"Men jag skulle verkligen behövas nu", säger den halvstickade koftan. "Jag blir så gosig och skön. Titta bara, så här ska jag se ut när jag är färdig" :
"Det kan man kalla kofta! Men hon som håller på att sticka mig, hon har lämnat mig i sticket just nu. Hon håller bara på med några fåniga små figurer, så vem vet när jag blir klar?"
"Men du förstår väl, kofta," säger de små påskfigurerna, " att vi måste bli färdiga nu. Det är ju snart påsk! Och vi ska samlas i skyltfönstret för att göra människorna som går förbi glada."
"Ja, vi ska hänga i påskriset och stråla med våra vackra färger. Ingenting går upp emot glada påskägg!"
"Men ni har faktiskt inte kommit till av er själva, kom ihåg det. Tack vare mönsterhäftet och en flink virknål har ni fått se dagens ljus. Och 25 kronor för ett sånt fint häfte är ju inte för mycket!"
"Ha det gott", hälsar alla påskiga och andra filurer från Droppen!
